Podcast: Play in new window | Download (Duration: 9:57 — 11.1MB)
Please subscribe! RSS
I had a bit of a day, well, a couple of days. I need to vent a bit about transphobia so this is the most unscipted I have ever been. There are good things too obviously and of course I am still ending with some poetry! Thank you all for listening!
Today’s sonnets:
1
Outside my window staring in
Unhindered by the cold and rain
You’re waiting for it to begin
Unending feast of fear and pain
Been right behind me all my life
Your shadows breathing down my neck
Yoúr seething hatred forms a knife
To lure me t’ward a flaming wreck
So sick and tired of that shit
Why should I cower in the dark
I’ll tear the wall down bit by bit
Watch me reject your shameful mark
You wave the flag of genocide
But I refuse to run and hide
2
You had me going for some time
You made me doubt my very soul
My mere existence was a crime
I hate you for the years you stole
I see you now in all your “might”
I see you cling to times of old
You thought you’d never have to fight
If you could keep us in the cold
I’m not a fool I know you will
Keep hitting us with all you’ve got
You’ll keep attacking us until
All you’ve got left to do is rot
It might be painful now and then
But I refuse to hide again
Du behöver alls inte lova att det ska bli gladare nästa gång. Jag tycker att det är jätteintressant att få höra om din resa till att bli ditt riktiga du och den resan innehåller ju troligen både uppförsbackar och nedförsbackar. Det är ett mycket viktigt ämne du lyfter och jag kan bara inte förstå hur folk funkar när de anser att transpersoner inte ska finnas. Gillar man inte transsexualitet behöver man ju heller inte påbörja behandling. Låt andra folk vara vem de vill. Simple as that.
Tack! Det behövs fler som du <3
Jag vill dock prata mestadels glatt... gillar att vara glad liksom.
Men du har rätt, det finns mycket mörker och det måste lyftas. Det ska bara varvas med fina saker. Varannan vatten, typ!